Bingons historia
Med en ca 500 år gammal historia är bingo en av de äldsta formerna av modernt spel. Spelet tros ha startat i Italien och sedan spridits till Frankrike och Storbritannien. När det först började var det mer som ett lotterispel. Spelet började inte utvecklas och likna det spel vi känner idag förrän det kom till Frankrike. På 1700-talet hade det blivit ett populärt spel i Storbritannien, med spelare från hela landet som deltog.
En decemberkväll 1929 beslutade en mycket trött leksaksförsäljare i New York, Edwin S. Lowe, att köra till Jacksonville, Georgia så att han tidigt nästa dag kunde börja med sina avtalade möten. Lowe hade startat ett leksaksföretag året innan med 1000 dollar som startkapital och hade två anställda. Kort efter det brakade marknaden samman och utsikterna för hans tidigare blomstrande firma såg tämligen mörka ut.
Några kilometer innan Jacksonville mötte Lowe ett kraftigt ljus från ett kringresande tivoli. Han hade inte bråttom och parkerade därför bilen och gick och tittade. Alla bodarna var stängda med undantag av en som var fullpackad med folk. Lowe stod på tårna för att se vad som pågick. All aktivitet var centrerad kring ett hästskoformat bord täckt med numrerade kort och en massa bönor. Spelet var en variant av Lotto med namnet Beano. Upproparen drog små träplattor med nummer från en gammal cigarrlåda, varefter han ropade numret högt. Spelarna kollade därefter sina kort för att se, om det innehöll det uppropade numret. Om det fanns, puttade de en böna ovanpå numret. Detta fortsatte tills en person hade fyllt en hel rad med bönor på numren på deras kort – antingen horisontalt, vertikalt eller diagonalt. När det hände, ropade vederbörande ”Beano” och mottog i gengäld en liten Kewpie-duk.
Ed Lowe försökte få spela Beano den kvällen, men kunde inte få en plats vid bordet. Medan han väntade märkte han att spelarna praktisk taget var beroende av spelet. Utroparen ville gärna stänga, men trots att han sade ”sista spelet” flera gånger var det ingen som reagerade. Då han äntligen stängde kl. 3 på morgonen var han tvungen att jaga iväg dem från bordet. Efter att ha stängt ner berättade utroparen för Lowe att han hade stött på ett spel med namnet Lotto då han reste runt med tivoli i Tyskland året innan. Han hade tänkt att spelet skulle göra sig bra som ett tält- eller tivolispel och därför ändrade han lite i spelet och kallade det för Beano. Spelet gick hem hos de flesta människor och var en säker pengamaskin och när han reste tillbaka till USA beslutade han sig för att fortsätta att arrangera spelet i ett kringresande tivoli.
Efter hemkomsten till New York köpte Lowe några torkade bönor, en numreringsstämpel i gummi och kartong. Han bjöd in sina vänner och tog rollen som uppropare. Det tog inte lång tid innan hans vänner spelade Beano med samme iver och begeistring som han hade sett i tivolit. En av deltagarna blev gladare och gladare eftersom hon började närma sig en full rad med bönor. Då det sista numret äntligen blev uppropat reste hon sig hastigt men glömde i sin iver vad hon skulle ropa och i stället för Beano stammade hon ”b-b-b-bingo”!
Lowe berättade senare: ”Jag kan inte beskriva den känsla av glädje, som sköljde in över mig efter detta utrop. Det enda jag kunde tänka på var att jag ville få succé med detta spel, och att det skulle heta Bingo!”. Lowes första bingospel utgavs i två varianter – ett set med 12 kort för 1 dollar och ett set med 24 kort för 2 dollar. Spelet gjorde en enorm succé och var räddningen för Lowes firma. Även om namnet Bingo lätt skulle ha kunnat uppnå varumärkesrättigheter hade spelet – efter det var offentliggjort – en mycket liten chans för att bli skyddat. Så snart succén var tydlig började folk att kopiera spelet. Lowe var dock mycket nådig. Han bad sina konkurrenter att betala honom en dollar om året och att kalla spelet för Bingo. Ett lågt pris för att undgå rättsprocesser och snart var namnet legendariskt.
I Sverige arrangerades det första organiserade bingospelet den 9 september 1961 av Gunnarstorps IF i nordvästra Skåne. Det var ett experiment för att försöka få in ytterligare pengar till klubbkassan och resultatet blev minst sagt en succé. Bingospelet spred sig som en löpeld runt om i Sverige och i slutet av 1960-talet spelades det bingo på cirka 500 platser runt om i landet. 1974 infördes en ny lagstiftning. Tillståndsgivningen övergick från polisen till Länsstyrelsen och dess kontrollanter utbildades av dåvarande Lotterinämnden som ställde höga krav på redovisning och avkastning. I den vevan försvann alla oseriösa aktörer från marknaden. Under slutet av 1980-talet minskades beskattningen av bingospelet för att helt avskaffas 1995. Under början av 1990-talet fick bingospelet ett uppsving, mycket tack vare att kontantvinster blev tillåtna.
Idag finns det ca 60 bingohallar i Sverige. Från Luleå i norr till Malmö i söder. Samtliga hallar har ideella föreningar som förmånstagare. Sedan bingo-verksamheten startade i Sverige på sextiotalet har den genererat flera miljarder kronor till föreningslivet. Intäkterna är – och har varit – avgörande för många föreningars överlevnad. I takt med minskade bidrag och besparingar i stat, landsting och kommuner spelar bidragen från bingoverksamheten allt större roll.
Utöver det traditionella bingospelet förekommer det även spel på så kallade värdeautomater (Vegas).
Spelet på dessa värdeautomater är en viktig del av det spelutbud som erbjuds i bingohallarna. Detta sker i samarbete med Svenska Spel.